oliss

Jag lyssnar på Veronica Maggio nu och i hennes låt 17 år sjunger hon om att "hon har slitit ut så många skor i en stad där ingen längre bor". Då kom jag och att tänka på när man är på byn och träffar ALLA ens kompisar varje dag på sommarlovet. Så är det ju inte längre. Det var så för mej på sommaren mellan 5:an och 6:an och den mellan 6:an och 7:an. Då cyklade jag till Borensberg varje dag och bara var. Då hade man alltid kul, livet var så lätt och man tältade på kompisarnas trädgård. Men sen började man 7:an och det blev mindre och mindre tid med kompisarna. I 8:an kom alkohol in i bilden. Alla slutade hitta på roliga saker och man träffades bara på fredagarna och lördagarna i skogen där alla satt och söp. Folk blir medvetslösa och spyr överallt, då blev man ju barnvakt om man var nykter. Jag längtar tillbaka till då som man bara kunde vara utan några måsten, nu har grupptrycket tagit över. Alla gör misstag som man ångrar men så gör man ändå om dem på nästa fest för att vara som alla andra. Vad är det roliga i det? Varför kan man inte bara vara sig själv och bara umgås och ha kul längre? Varför måste man dricka för att få mod att göra saker som man normalt inte skulle göra och sedan skylla på att man var full nästa gång man träffas i skolan? Jag ser inte vitsen i det och det gör nog ingen annan heller men ändå så gör vi så. Jag vet folk som varit jättestarka på att stå emot men en efter en faller de för grupptrycket också. Jag drack för första gången på sommarlovet mellan 7:an och 8:an, jag var bara 13 år då! Jag skäms så otroligt mycket för det. Man tror att man är frän och lever livet men med åren inser man hur patetiskt det är, vilken fjortis jag var! Det enda man kan hoppas är att folk verkligen lär sig av sina och sina kompisars misstag.