oliss

Jag körde precis över min "bror". Vi hade bråkat hela kvällen så det var befogat. Neeeej skojar! Jag visste inte att han inte satt sig än :( Trodde han drev först men sen fick jag se däckspåren på skon... Vi har tävlat hela kvällen men jag tror jag vann.

Idag har jag varit och kollat på lillebror när han spelade match. De mötte Motala och i det laget spelar två av pojkarna i Familjen Annorlunda. Dessutom coachar pappan laget så det var kamerateam och grejer på plats. Får se om vi är med på tv! ;) Helt cp var kamera teamet, körde upp kameran i ansiktet på barnen och pappan, de var seriöst bara 1-2 dm ifrån! När killarna bytte och kom till avbytarbänken var kameran där direkt! Två killar råkade knocka varandra i en nick, den ena var Borensbergare och den andra var en av sönerna så kamerateamet sprang ut på planen och filmade pojkarna där de låg och grät! De är p99, bör tilläggas :P Matchen slutade i alla fall 3-3, Borensberg tog igen ett 0-3 läge i andra halvlek! Nervbrytande match ;)

Får en iPhone i veckan (y)

Idag har jag varit och fikat med Emma, Erica, Elle och Martina på vårat Café Gränden för att säga hejdå till Erica för ett tag. Jag fick några väldigt värmande ord av personalen där! När jag gick för att hämta mer te pratade jag lite med han som jobbar där (den äldre) och då sa han typ: "Det är så roligt att se er här, jag har ju jobbat här i sju år så när jag såg er första gången var ni jättesmå och nu är ni ju tonåringar!" Han håller koll på oss! Jävla fin kille det där alltså! :D

Efter los mysigos fikos gick jag, Erica och Elle lite på stan, summa sumarum fick jag med en tröja, två armband och ett grafittinagellack hem! :D Påvägen till bussen ringde jag Johannes som tvingade mig att vända om till Arbis. Och då tänker du: "Arbis?!" Jag vet, men det är ett asmysigt tillhåll i stan för oss ungdomar! :O Så det blev lite chillidill där i dryga två timmar! :) Mycket fin dag minus skolan.

Imorgon är det exakt två år sen en av de värsta dagarna i mitt liv. Då vändes allt upp och ner, kändes meningslöst och förstört. Det som jag var så säkert på fanns inte. Allt jag förlitade mig på försvann. Nu när jag ser tillbaka på det märker jag hur mycket jag lärt mig. Lärt mig uppskatta det jag har och inte ta saker för givet. Lärt mig vilka som verkligen finns där när de behövs och vilka som verkligen ställer upp. Visst har jag blivit räddare och har svårare att lita på folk men jag har hittat de jag verkligen kan lita på. Jag har hittat det värdefullaste jag har, min syster och min bror. Min mamma och min pappa. Mina mostrar och kusiner. Mormor och morfar. Tack för allt stöd jag har fått. Utan er hade jag nog inte klarat mig. Tack <3

Bästa känslan någonsin, köra manuell bil själv med radion på högsta volym <3